Jag ville bara fly från mig själv, skära bort min otillräcklighet

Ångesten. Dendär arma ångesten som gör att hela jag fryser till is,
oförmögen att röra mig. Det ända jag kan göra är att sitta ihopkrupen
och skaka med tårar rinnandes från kinderna. 

Den ångesten har jag nu. 
Vad har jag ställt till med? Hur kunde jag vara så dum?
Frågorna snurrar i mitt huvud och jag har inte svar på en enda. 

Du säger att det inte är mitt fel. 
Men jag tar på mig skulden. 
Jag skulle aldrig förlåta mig om det hände dig något. 

Du är allt jag har.

Tystnad
Tunnel, avfart
När taxametern slagits på
försvinner allt i regnet
utan spår
& som en viskning
ser Vi syner nu igen
Det här är nåt
som inte ens har hänt…






Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0